Lille älsklingen
Äntligen fint i trädgården
Sommaren har kommit!
Min lille kämpe
Sen sist har mycket hänt... Elias har varit på sjukhuset igen och denna gången hamnade han på intensiven pga andningssvårigheter. Läkarna kom aldrig riktigt fram till om han hade lunginflammtion eller ej men de behandlade honom mot det för att vara på den säkra sidan. Det var riktigt skrämmande och han mådde så dåligt att vi fick andvända en "bi-pap". Vet inte riktigt vad det kallas för på svenska men det är en slags apparat som andades för Elias utan att behöva stoppa en tub ner i halsen på honom. Efter tre dagar på intensiven flyttade de oss till ett vanligt rum där vi stannade i några dagar till. När vi kom hem från sjukhuset behövde han fortfarande syrgas men nu är han helt utan vilket känns fantastiskt. Även om man vet att det är en infektion som gör Elias så dålig är det ändå svårt att veta om han kommer att komma tillbaka till samma stadie där han var innan infektionen. Men nu verkar han vara ungefär likadan som han var innan infektionen. Jag säger till honom hela tiden att jag är så glad att han klarade sej, det här var absolut den tuffaste infektionen hittills. Livet känns konstigt när det hoppar så dramatiskt mellan liv o död men just nu ser jag bara fram emot sommaren och jag hoppas att Eliasen kan hålla sej frisk länge... Måste också berätta att jag är så tacksam för barnsjukhuset här i Cincinnati. Det börjar kännas som ett andra hem och alla sköterskorna på "vår" avdelning är så duktiga och jättegoa. Det är inte ovanligt att de också fäller en och annan tår när Elias mår dåligt och det tycker jag visar på att de verkligen bryr sej om vår lille prins.
Tyvärr när vi äntligen kom hem från sjukhuset drabbades de flesta i familjen av magsjuka och det är därför jag inte har haft någon ork att blogga på länge.
På intensiven:
Äntligen hemma: